Demokratisk, effektiv och rättvis kunskapsbildning i socialarbete – nyttan av akademiskt partnerskap?
En dialog mellan Ilse Julkunen och Siv Kola
Demokratisk kunskapsbildning
Praktiknära forskning strävar ofta till ngn form av förändring – det är inte en konstaterande forskning – utan enkelt uttryckt är det forskning som leder till förändring. Det är också ett normativt anspråk på en förändring som påverkar hur, varför och med vem man forskar. Att delta i forskning i sig, oavsett resultat, är en politisk handling och en form av förändring som kan vara antingen förtryckande eller stärkande.
Forskningen blir oftast bättre och ger mer användbar kunskap när den görs i samarbete med de människor som den i första hand är till för. - vilket kan kopplas till effektivitet. För att ett sådant samarbete ska bli effektivt måste forskarna ge upp sitt privilegium som innehavare av expertkunskap och börja lyssna på och lära sig av sina samarbetspartners. En frågan som öppnar upp för förändring av forskningen (inte bara praktiken)
Idag finns en ökad betoning på demokratisering av kunskapsproduktion som utmanar traditionella antaganden om vetenskaplig kunskapsproduktion och strävan efter social rättvisa. Demokratisk kunskapsbildning skapar ett tryggt utrymme för att :
(1) ifrågasätta och bredda föreställningen om den som vet,
(2) bygga upp en känsla av en meningsfull gemenskap för kunskapsskapande och
(3) satsa på att berätta tystade berättelser - subjektiva perspektiv – behöver inte alltid vara det – gemensamt problem, oftast komplexa
4) producera handlingsbar och innovativ kunskap genom demokratiska forskningsmetoder, t.ex. arbete med deltagande metoder och transformativ forskning.
Epistemisk rättvisa
Barns epistemiska rättigheter handlar om deras rätt att bli erkända som kunniga och trovärdiga aktörer i frågor som rör deras egna liv. Det innebär att ta barns perspektiv på allvar, lyssna på deras berättelser och ge deras erfarenheter betydelsefullt utrymme i beslutsfattande och forskning. När barns röster ignoreras eller misstros, uppstår epistemisk orättvisa – de nekas möjligheten att bidra till kunskap och förståelse om sina egna livsvillkor.
Ur ett socialt rättviseperspektiv innebär detta att skapa strukturer och praktiker som aktivt motverkar barns osynliggörande och stärker deras deltagande. Social rättvisa kräver alltså inte bara jämlik tillgång till resurser, utan även erkännande av barns epistemiska status – att de har något viktigt att säga och rätt att bli hörda och tagna på allvar
Praktikers reflektioner över samarbete och teamarbete inom barnfamiljssocialarbete
Ann Backman, doktorand vid Helsingfors universitet och projektforskare på YH Novia, presenterade sina insikter om teamarbete inom barnfamiljssocialarbete under Social och hälsovetenskapsdagarna den 6 maj 2025. Hennes forskning fokuserar på hur teamarbete inom barnfamiljssocialarbete kan stödja praktiker i deras arbete med barn och familjer.
Värdet av teamarbete
Teamarbete inom barnfamiljssocialarbete innebär att socialarbetare, socialhandledare och familjearbetare samarbetar för att erbjuda en holistisk syn på familjens situation. Regelbundna teammöten, där även familjeterapeuter deltar, ger möjlighet att diskutera komplexa fall och säkerställa att barnets perspektiv beaktas. Praktiker lyfter upp att teamarbete ger en bredare förståelse för familjens situation och bidrar till att praktiker får nya perspektiv på sitt arbete. Teammöten fungerar som forum för reflektion och ger praktiker en känsla av trygghet i arbetet.
Mångprofessionellt samarbete
Samarbete med aktörer utanför teamet, såsom skolpersonal och hälso- och sjukvårdspersonal, förbättrar förutsättningarna för att erbjuda heltäckande och kvalitativ service till familjer. När praktiker får information från både familjen och samarbetspartners är finns förutsättningar att göra en bättre bedömning av familjens behov och situation. Besluten som fattas blir välgrundade och stödet som erbjuds är anpassat till familjens specifika omständigheter.
Sammanfattning
Backmans forskning visar att teamarbete inom barnfamiljssocialarbete inte bara ökar förståelsen för familjens situation utan också hjälper praktiker att hantera arbetsbelastningen och kan förbättra kvaliteten på de tjänster som erbjuds. Praktiker värdesätter möjligheten att ventilera funderingar och tankar med kollegor som har olika perspektiv och erfarenheter. Genom att samarbeta och dela erfarenheter med nätverket kan praktiker erbjuda bättre stöd till barn och familjer.
